Fiket

Fiket
Diner
1982
Bolag: Esselte Video

  Jag vet inte varför jag känner den tilltro jag gör till ensemblefilmer. Filmer utan självklar huvudroll som ofta speglar ett kompisgängs vedermödor. Och visst kan det vara ljuvligt med de där vardagsfilmerna med relationsproblem, smart dialog och intressanta personer. Men det kräver just det där sista.
  Eller att man åtminstone hittar en person att relatera till.
  Fiket utspelar sig i det sena 50-talets Baltimore. Några grabbar är på väg ut i vuxenlivet och delar sina tankar och problem på det lokala fiket. Någon har gift sig ung, någon är casanovan, någon är den där som aldrig får rätsida på saker. Man gör revolt mot sina strikta judiska föräldrar och lever promiskuöst och tar dagen som den kommer. 
  Ja, det är väl nån slags klassiker, detta. Som jag inte sett. Dock kanske den är klassisk mer för sina många skådisgenombrott än för sina dramatiska kvalitéer. Steve Guttenberg, en fräsch Mickey Rourke, Kevin Bacon, Daniel Stern, Paul Reiser och Tim Daly. Det är ingen dålig samling unga lovande skådiskillar, men det är just killar varpå det blir mycket av samma vara här. Bechdel göre sig inget besvär. När fyra killar sitter i en lång, grabbgnabbig scen och pratar om brudar, baseball och vadslagning med doo wop på en jukebox i bakgrunden, då är det lätt att zooma ut en aning. För mig i alla fall. Spelar ingen roll om rollistan är ung och lovande.
  Visst har man sett detta förr. Senast bara häromsistens när jag såg St Elmo's Fire till exempel. Då liksom nu har jag lite problem att få nån riktig känsla för den här samlingen människor. 
  Sedan det här med 50-talet då. Jag har inget emot 50-tal, gillar musiken, estetiken och så vidare. Men 40-talist-generationen av regissörer har verkligen fått skildra sitt magiska 50-tal så många gånger om att magin är borta sedan länge. Då kokar det istället ner till hur intressanta de här personerna är att skildra.
  Visst får man en känsla för saker och ting ibland, fast det är mest enskilda scener och ögonblick som är fina eller roliga. Daniel Sterns skivsamlande Shrevie har en rolig och pinsam scen kring frustrationen över hur hans fru Beth (Ellen Barkin) inte delar hans intresse för singelbaksidor och labeltryck.
  Men annars, jag vet inte. Bryr mig inte så mycket, och det är väl ju själva poängen att man gör.