torsdag 12 maj 2022

Whatever

Whatever
Whatever
1998
Bolag: Egmont

  Detta är utan konkurrens den nyaste filmen jag skrivit om i den här bloggen. Men eftersom den serveras på vhs så låter jag den passera mitt luddiga regelverk. Dessutom tickar den rätt många boxar för vad jag letar efter i övrigt.
  En bortglömd ungdomsfilm. Får ej nog av detta.
  Det sena 90-talet såg ju en ny våg av ungdomsfilmer som skulle vara lite quirky sådär men ändå på något vis var ett steg tillbaka till den lite enklare formen från det tidiga 80-talet, innan John Hughes kom och blandade in saker som värme och klassperspektiv. 
  Detta visade sig vara något helt annat.
  Filmen utspelar sig 1981 i en amerikansk småstad. 17-åriga Anna (Liza Weil, Paris Geller i Gilmore Girls) lever ett torftigt liv, försummar skolan och letar spänning bland äldre killar som introducerar henne för alkohol och droger. En av få personer som tror på henne är konstläraren Mr Chaminski (Frederic Forrest) som övertalar henne att söka till en konstskola i New York efter highschool.
  Ja, det är väl typ det man behöver nämna om handlingen. Typiskt en film som bara pågår, likt några avsnitt av en tv-serie, utan vare sig början eller slut. Här finns spår av 80-talets partykomedier men också en försmak av 00-tales våg av indiehits av Todd Solondz eller Miranda July.
  Mitt i allt elände finns en trivsam, vänlig ton. Få konflikter, de flesta karaktärer vill varandra väl, men ändå mår de dåligt och kämpar på. Jag får även en känsla av Mitt Så Kallade Liv, kanske för att karaktären Anna är ganska lik Angela Chase i MSKL, framför allt i sättet hon är nyansrik.
  Men det saknas en dimension i slutändan. Där just Mitt Så Kallade Liv är bland det bästa jag sett i tv-väg är detta mer en behaglig bekantskap för stunden.
  Det här med att den utspelar sig 1981 tål att nämnas lite också. Man känner ju sitt 80-tals-60-tal sedan tidigare, men 90-tals-80-tal är helt nytt för mig. Hur mycket man än fyller soundtracket med Pretenders, Siouxsie & the Banshees och The Jam så lyser känslan av 1998 rakt genom. Fast det är bara mysigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar