Something Wild
1986
Bolag: Esselte-Orion
Jag har haft soundtracket i skivsamlingen i alla år, men filmen har känts lite...jobbig på nåt vis. Dra-på-stan-film. Inte min grej. Men ikväll åkte den i spelaren till slut.
Jeff Daniels spelar Charlie Driggs, en tillknäppt och vänlig man som precis har fått ett toppjobb som vice VD. På ett café träffar han Lulu (Melanie Griffith) som är hans totala motsats. En free spirit som gör det hon vill och säger vad hon tycker. I ett löfte om att få skjuts hem tar hon istället med Charlie på en resa ut från New York och mot obygden. Genast börjar problemen hopa sig. Lulu rånar en spritbutik och de blir jagade av polisen, tar sig till hennes mamma där Charlie blir presenterad som henne make, hamnar på en klassåterträff och sedan drar det vidare.
Jag tycker den här filmen börjar väldigt bra. Så länge karaktärerna är tydliga kan man säga. Samspelet är toppen och Melanies roll känns lite som en flamsig/charmig Goldie Hawn-roll från hennes heydays. Jeff Daniels nervösa Charlie har många fina drag också.
Men sen blir det liksom för mycket. Det blir svart komedi av allt, och även om sista kvarten reparerar lite så hinner jag ändå titta på klockan ett par gånger när farserna avlöser varandra.
Filmen börjar väldigt New Yorkskt, och jag blir först lite besviken när de drar ut på landet och möter de vanliga stereotyperna av bovar och banditer i glesbygd. Men filmens hjärta stannar ändå i New York/New Jersey kan man säga. Många klassiska N.Y.-ansikten i biroller, soundtrack av John Cale och Laurie Anderson och på klassåterträffen är det The Feelies som står på scen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar