Seven Minutes in Heaven
1986
Bolag: Warner Home Video
Denna har jag sett för många år sen, men ungefär som med slashers så flyter ungdomsfilmer från 80-talet ihop en aning. Just den här typen av varma och inte-så-roliga ungdomsfilmer är min favoritfalang dessutom.
Jennifer Connelly spelar Natalie, en ordentlig pluggtjej som alla killar blir förtrollade av. Hennes bästa kompis är Polly (Maddie Corman, som gör typ samma roll som i Some Kind of Wonderful nåt år senare). Hon är hennes motsats, fnittrig och boycrazy som mest av allt vill få till det med nån kille, men de visar henne inget intresse.
När Natalies pappa är bortrest låter hon barndomskompisen Jeff (Byron Thames) bo hos henne när han blivit ovän med sin styvpappa. Det gör att även Polly börjar hänga där, och till slut blir huset centrum för diverse dejter och relationsdramer.
Ja, den här slank ner lätt. Riktigt trevlig ungdomsfilm som har just den där värmen utan att egentligen vara speciellt djuplodande men ändå tillräckligt allvarlig för att man ska slippa tokiga förvecklingar eller urspårade festscener. Det är sympatiskt och lättsamt, men man bryr sig ändå på något vis. I vanlig ordning vilar John Hughes ande tungt över de här lite mer grubbliga ungdomsfilmer, och den här filmen skulle faktiskt kunna vara en av hans. Kanske inte en av hans bästa, men god nog.
Jennifer Connelly är så klart förtjusande i huvudrollen, men vill även slå ett slag för det övriga gänget här. Speciellt killarna har det där lagoma självförtroendet som väcker sympatier. Och sen är det höst hela filmen. Det hatar jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar