Huset i Dimman

Huset i Dimman
House Where Death Lives
1981
Bolag: Continental

  En film som låter tråkig på baksidestexten i kombination med ett dåligt IMDB-betyg. Blir lätt att man skjuter upp att se. Bjuder också in till positiv överraskning. Det tycker jag ändå att detta är.
  Filmen berättas av Meredith (Patricia Pearcy) som tar anställning som personlig assistent hos en invalid men förmögen man på landet. Nyligen har hans äldsta son förolyckats och ungefär samtidigt som Mededith börjar flyttar tonåriga barnbarnet Gabriel (John Dukakis) in.
  Det är då saker börjar hända i huset. Först hittas familjens hund död, och sedan börjar en efter en av familjemedlemmar och tjänstefolk råka ut för dödliga olyckor.
  Den svårmodiga Gabriel är den som genast misstänks för dödsfallen, men hur ligger det egentligen till?
  Fans av videovåld göre sig icke besvär här. Morden eller "olyckorna" är inte grafiska och det är inte heller någon slasher i den klassiska bemärkelsen. Däremot en riktigt mysig och överraskande bra rysare. Lite brittisk känsla, på något vis. Dels att filmen utspelar i ett 'cottage house' klassiskt brittiskt snitt (dock i USA) men även för att klassiska rysarscener som låsta dörrar och knarrande trappor för tankarna till Hammer Horror.
  Själva plotten är väl inte jätteskapande men filmen lever gott på en bra stämning och twisten i slutet hade jag faktiskt inte räknat ut. 

The Attic - 13 Steg Mot Döden

The Attic - 13 Steg Mot Döden
The Attic
1980
Bolag: Continental

  Då trycker man in "Årets Skräckfilm" i spelaren. Verkar ha något med en vind att göra. Låter ju spännande. Jag får en jättebra känsla direkt, faktiskt. En smalfilm med glada sommarminnen rullar till en kvinnas gråt. Stämningsfullt, creepy och lovande!
  Känslan av det här kan bli spännande!
  Handlingen kretsar kring Louise (Carrie Snodgress), en neurotisk bibliotekarie som lever på hoppet att hennes ungdomskärlek, som försvann spårlöst för 20 år sedan, ska komma tillbaka. Istället har hon fastnat med sin handikappade och tyranniska far (Ray Milland) och har precis blivit av med jobbet.
  På jobbet bondar hon otippad med unga Emily (Ruth Cox) som är på väg in i samma situation som hon själv. Vill gärna komma ut i världen men känner sig tvingad att ta hand om sin handikappade mor.
  Deras vänskap utgör filmens kärna snarare än någon rafflande thrillerhistoria. Men den där vinden då? Och vadå 13 steg mot döden?
  Ja, den som ger sig till tåls. Bakom Louise deppiga livssituation döljer sig ett antal hemligheter som nystas upp i filmens slutscener. Det är väl först då filmen ens snuddar vid att vara en skräckfilm eller rysare. Kan se framför mig de grusade förhoppningarna från blodtörstiga videohyrare när de sitter och pinar sig genom ett b-drama som varken är spännande eller blodigt om det nu är det man är ute efter.
  Men tar vi av oss just de glasögonen så tycker jag det är en fin film. Som sig bör lite överspelat och kanske skulle ha mått bra av en restriktiv manusredaktör, men det är ändå ett intressant levnadsöde man målar upp i godan ro innan man till slut sista kvarten tar sig upp på den där vinden och saker får sin förklaring.
  Kanske inget fynd men väl en positiv överraskning.