Christmas Mountain

Christmas Mountain
Christmas Mountain
1981
Bolag: Global Video

  Jag har en liten halvrad med julfilmer i samlingen. Inte många kvar som jag inte sett nu. Vi är så att säga nere på westerns. En genre jag nog aldrig väljer om det finns annat att välja på. Men en jule-western får det bli.
  En avlägsen by i vildmarken får besök av en mystisk främling, Gabe Sweet (Mark Miller), som direkt hamnar i onåd när han inte kan betala sin nota utan hamnar i stadens fängelse. Byn ligger vid ett stort berg, Christmas Mountain, och nånstans där halvvägs upp finns en familj i behov av hjälp i den kalla vintern. Stadens invånare enas att de borde skicka iväg nån men ingen vill åka, så man skickar iväg Gabe för att sona sitt straff.
  Gabe är en lone ranger som hatar allt han inte är van vid, t ex människor av annan etnicitet och andra djur är kor, men en kall natt får han en uppenbarelse där han döda bästa vän Murph dyker upp som en ängel och berättar att han inte blivit insläppt i himlen på grund av just de där åsikterna. Nyfrälst av tanken blir nu istället Gabe trevlig och hjälpsam, och vet ni, livet blev ju mycket trevligare.
  Ja, inget djuplodande här utan ett Disney-doftande pekoraldrama skrivet av huvudrollsinnehavaren Mark Miller. Men det finns ändå nåt i detta, tycker jag. Kanske är det känslan av julaftons förmiddag när man var liten, och man kunde se vad som helst på TV för att få timmarna att gå. Till exempel en jul-Western. Lite mysigt ändå.

Tvillingsystern

Tvillingsystern
Image of Death
1978
Bolag: Global Video

  En av de stora härligheterna med att se film på gamla vhs-hyrisar är inramningen. Bolagsvinjetterna och trailers för andra samtida videosläpp ramar in tidsandan perfekt innan filmen börjar. Marginella bolaget Global Video släppte den här filmen. De hade inte riktigt gått charmkursen i hur man vaggar in tittaren i den rätta känslan den här gången. Kassetten inleds direkt med ett ogästvänligt synkpip till testbild i några minuter innan filmen plötsligt drar igång. Eller rättare sagt vad jag upplever som några minuter in i filmen.
  Men jaja, nu är vi igång!
  Yvonne (Cathey Paine) är en vacker men fattig ung kvinna som hör talas om hur hennes klasskamrat Barbara (Cheryl Waters) fått ärva 6 miljoner. Yvonne och Barbara förväxlades som unga, och Yvonne får idén att återuppta bekantskapen bara för att mörda henne och ta hennes identitet (och pengarna hon ärvt).
  Märkligt grepp kan tyckas men hon har varit borta ett tag så inledningsvis verkar ingen märka något. Men så småningom börja folk ana att saker inte står rätt till.
  En australiensisk thriller är detta. Detta parallella universum vad det gäller film. Inte alls lika starkt filmlands-ID som till exempel England. En brittisk film framhävdes ofta som en kvalitetsfaktor på omslaget, medan australiskt mer var något man fick tugga i sig om man rörde sig på videobutikernas billigare hyllor. Det irländska köttet.
  Lite synd egentligen, för jag tycker det är rätt mysigt med den där tv-filmskänslan jag får av hantverksmässiga filmer där jag inte känner igen en enda skådis.
  Inte är detta någon "thriller-rysare" som det står på omslaget, snarare en dramathriller med smak av 80-talig miniserie. Men jag gillar den. Sidney Sheldons ande vilar här, kanske är det femme fatale-grejen som spökar.

All The Kind Strangers

All The Kind Strangers
All The Kind Strangers
1974
Bolag: Global Video

  Tillbaka i 70-talets b-filmsland igen. Känns tryggt. De här filmerna triggar mitt sinne på många sätt. Det är något visst med 70-talet. Typsnittet på förtexterna. Temalåtarna insjungna av någon totalt okänd sångare eller sångerska som inte ens går att googla på (Diane Smith, typ).
  Använde man ens ordet independentfilm på den tiden, eller var allt som inte var storbolag b-film? Frågan blir aktuell här. En välspelad lågbudgetfilm som för tankarna till decenniets slasherfilmer, fast så oändligt mycket oskyldigare.
  Stacy Keach spelar en man som ser en liten pojke gå och bära tunga matkassar på en grusväg på landet och erbjuder honom skjuts hem. Pojken bor ensligt med sina syskon och en kvinna de kallar sin mor. Efter ett tag visar det sig att kvinnan kommit dit på samma sätt som mannen, genom att ge pojken skjuts hem och att de föräldralösa barnen har dödat den förra mannen i huset som försökte fly därifrån.
  Visst låter det ganska bra? Handlingen är ju som gjord för en slasher i lantisfåran, men blir aldrig speciellt våldsam eller ens läskig. Det blir mer som en Disney-variant av Motorsågsmassakern eller Tourist Trap. Därmed inte sagt att den är dålig. Den har en fin stämning och barnaskaran spelar över på ett bedårande sätt.

Nattsköterskan

Nattsköterskan
The Night Nurse
1978
Bolag: Global Video


  En sak med utländsk film (allt utom amerikanskt och svenskt) är att det är nästan omöjligt att säga om skådespelarna är bra eller inte. De kan ju se rätt ut för rollen, röra sig på rätt sätt men i övrigt kunde de vara helt värdelösa utan att jag skulle lägga märka till det. Mycket handlar så klart om filmspråk också. Om jag ser en, låt oss säga, iranskt film så ställer jag in huvudet på att detta är något som jag kommer kunna ha betydligt svårare att förstå i sitt sammanhang än, låt oss säga, ett indiedrama med Michelle Williams. Det är inte så konstigt och ganska lätt att kalibrera. Det är också lite av samma anledning som Hamilton 2 hamnar på en kreddig filmfestival i USA bara för att den är svensk och automatiskt "lite svår".
  Australiensisk film hamnar lite i kläm mellan dessa världar. Även om det så klart påminner väldigt mycket om amerikansk film så krånglar dialekten till det för mig. Lägg dessutom till en annan tidsålder (den här filmen är gjord 1978) och det är direkt omöjligt att säga om detta någonsin var en bra och välspelad film.
  Idag känns den mest knäpp och överspelad. En sköterska anlitas för att ta hand om en åldrande operastjärna (endast benämnd som "The Diva") i hennes hem, där redan hennes livskamrat Clara är hushållerska och hjälper henne med allt annat. De båda damerna lever helt på minnen från förr och operakvinnan, som sitter i rullstol, är helt beroende av Clara som inte ens tagit ner henne på nedervåningen på trettio år.
  På pappret låter det inte så dumt. Som en blandning mellan Sunset Boulevard och Grey Gardens om man vill vara extremt välvillig. Idén med att ta in en ny sköterska som får upptäcka steg för steg vad som försiggår i huset är klassiskt effektiv, men det händer liksom inget. Eller jo, samma sak händer om och om igen. Dessutom ramlar den så småningom in i galen-gammal-tant-facket och det är dessvärre inte speciellt skrämmande den här gången heller.
  Gillar svenska videomslaget dock. Skärmdump från filmen som ger en betydligt obehagligare bild av filmen än när man ser den.