Fresh Horses
1988
Bolag: Filmkompaniet
Vissa filmer känns nästan helt omöjliga att ta sig genom. Det är som att deras tråkighet inte bara har svårt att engagera utan även dränerar en på den ytterst lilla kraft som behövs för att se klart dem.
På pappret känns detta ganska intressant, kanske allra mest för att det är så klockrent exempel på vad jag vill att den här bloggen ska handla om. Mainstreamfilmerna som ingen hört talas om.
Den här filmen skulle förena det grubbliga bratpack-paret från Pretty In Pink, Andrew McCarthy och Molly Ringwald. Men personkemin som gör Pretty In Pink till en sån varm och vacker ungdomfilm är som bortblåst här. Det visar väl bara mer än någonsin på hur viktig John Hughes hand var vid de där filmerna.
Historien är snarlik. Matt (McCarthy) är en strävsam student från fin familj med likasinnad flickvän som ställer allt på ända när han träffar Jewel (Ringwald). Jewel kommer från annan social bakgrund (otydligt om det är tänkt att de ska vara väldigt fattiga eller bara hippies), ljuger om att hon är 20 fastän hon är 16 och hemlighåller att hon redan är gift. Ändå är det henne som Matt vill ha till varje pris. Som en mer polariserad variant av Pretty In Pink med andra ord.
Och det är svårt att ta miste på vem som är vem och tillhör vilken klass här. Jewel är gift med busen Green, något hon försvarar med att det var enda sättet att komma från sin familj. I rollen ser vi Viggo Mortensen i en tidig variant av det som skulle bli hans paradroll som karaktärsskådespelare; den opålitlige men farligt snygga lantisen.
Alla Pretty In Pink-kopior behöver en Duckie! Här heter han Tipton och spelas skojigt nog av en ung Ben Stiller.
Alla dessa små nöjen till trots att det är nästan olidligt tråkigt att titta på den här filmen. Hela filmen har en diskbänksstämning som känns mer Utvandrarna än grubblig och varm ungdomsfilm. Som sagt - en John Hughes för lite inblandat här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar