84 Charing Cross Road

84 Charing Cross Road
84 Charing Cross Road
1987
Bolag: Video Trade

  Detta var precis vad jag behövde. Efter en filmvecka full av (i bästa fall) slätstrukna b-thrillers så kurrade det i magen efter något jag skulle vilja rekommendera, annat än till mina värsta fienden. Min filmsmak står på rätt många ben, det vet ni som läser återkommande här, men detta är faktiskt bland det bästa jag vet. Ett välspelat, tänkvärt drama. Based dessutom! Äntligen!
  Huvudpersonen är Helene Hanff (Anne Bancroft), författare och anglofil som stör sig på hur de New Yorska antikvariaten inte intresserar för engelsk litteratur och ännu mindre för brittiska originalutgåvor av böckerna. I jakt på några böcker skickar hon ett brev till ett antikvariat i London och får napp. Med böckerna får hon ett brev från ägaren Frank Doel (Anthony Hopkins) som leder till en livslång vänskap via brev och bokköp. Parallellt flätar man ihop livet på antikvariatet och Mr Doels familjeliv med Hanffs karriär som kedjerökande författare i 50-talets New York. Hennes brev engagerar hela antikvariatet och så småningom börjar hon få brev från andra anställda också. 
  Jag älskar förutsättningarna här, men känner tidigt i filmen att det inte borde räcka till en hel film att man fick följa den här korrespondens, men det gör det verkligen. Det är så snyggt sammanflätat allting. Helene romantiserar England, medan andra sidan romantiserar ett välmående 50-tals-USA i tillväxt och utan ransonering. Helene förfasas över hur skyskraporna växer fram på hennes Manhattan och flyr hellre in i tankarna om vilka som ägt en läderinbunden Oscar Wilde-bok innan henne.
  Till och med en sån uttjatad grej som 60-talets studentuppror finner sin plats på ett naturligt sätt här. Men visst; det snackas, det snackas och det snackas. Som sig bör i New York-filmer med hög svansföring. Tänk er den varmaste av Woody Allen-filmer, fast utan neuroser och gubbsjuka romanser.
  Helt underbar film!