Loverboy

Loverboy
Loverboy
1989
Bolag: Transworld

  Att beta av Patrick Dempsey-filmer från slutet av 80-talet är lite som att beta av slashers. En ständigt närvarande känsla av att den har jag ju sett...eller? Jag har precis sett Loverboy och jag vet fortfarande inte om det var första gången.
  Men det spelar ingen roll för det ändå ett visst nöje att känna känslan av snurrig videokomedi från 1989. Patrick Dempsey och Corey Haim gjorde det där så bra. Fumliga tjejtjusare som på något vis alltid lyckades hålla sig på rätt sida av douche-strecket. Eller kanske inte, men charmen vägde ändå upp.
  Här spelar Dempsey en ung studentkille som heter Randy. När studierna misslyckas flyttar han hem till sina föräldrar för att jobba ihop lite pengar som pizza delivery boy i Beverly Hills. Han märker snart att hans pojkiga charm går hem hos uttråkade hemmafruar och börjar erbjuda extra tjänster med sina pizzaleveranser. Ibland lyssnar han förstående på deras problem, ibland dansar han med dem men ibland är det ren prostitution, får man väl säga. Ryktet går bland de rika hemmafruarna att man beställer en pizza med extra ansjovis för att få den levererad av Randy.
  Samtidigt som detta börjar föräldrarnas äktenskap knaka i fogarna. Via ett missförstånd tror hans mamma att pappan är otrogen, varpå hon gärna vill ge tillbaka med samma mynt. Då får hon tipset av en väninna om denna pizza med extra ansjovis.
  Ja, ni hör själva. Detta är ingen varm ungdomsfilm om att vara tonåring utan en ekivok fars som skulle göra sig väl på Vallarna. Och det är väl kanske just värmen från till exempel Can't Buy Me Love som man saknar mest här. Annars gör Dempsey sin grej (tar på sig byxor i farten, skrattar nervöst...) ungefär som vanligt. Vilket räcker långt, i alla fall ur nostalgisk synvinkel.