Fri Att Döda

Fri Att Döda
Murder: By Reason of Insanity
1985
Bolag: GeBe Film

  Ewa och Adam Berwid är ett högutbildat par som flyttat från Polen till USA, bildat familj och försöker skapa sig en karriär i det nya landet. Men när barnen är födda är Adam fast bestämd att det är han som ska göra karriär och Ewa ska uppfostra barnen. När han själv misslyckas med att få jobb samtidigt som Ewa får ett toppjobb som kärnkraftsingenjör blir han inte bara bitter utan bygger upp en bild i sitt huvud av att hon gör allt för att förstöra för honom. Han anklagar henne falskt för att försumma barnen och så småningom rinner bägaren över och han försöker döda henne.
  I rätten bedömer man honom som psykiskt sjuk men inte farligare än att han kan få lite permissioner då och då. Samtidigt försöker Ewa skapa sig ett nytt liv med barnen, träffar trevliga Tom och planerar att gifta sig. Hela tiden lever hon med hotet att Adam kan vara tillbaka.
  Ja, det fick bli en liten Based på lördagkvällen. Bland det bästa jag vet ju. Inte true crime i sig, utan just "based on a true stories" från 80-talet. Jürgen Prochnow spelar Adam och Candice Bergen spelar Ewa. Helt otrolig än hon, som vanligt. Hennes paradroll förvisso, stark med bräcklig.
  Sanna historier är ju var de är. En påhittad thriller på ämnet kanske skulle ha kryddat med lite twists and turns, och det är ju inte så värst spektakulärt, men jag tycker gott att det duger med den fina stämningen i den här filmen. Hur Ewa träffar nya fina vänner, hur vården och rättsväsendet sviker henne.
  Klart sevärt tv-thrillerdrama!

Murderlust

Murderlust
Murderlust
1985
Bolag: GeBe

  En ren och skär, amerikansk b-thriller. Det är nåt visst. På minuskontot har vi dålig bild, dåligt ljud och dåliga skådespelare. På pluskontot en äkthet som knappt går att uppnå med de bästa av karaktärskådespelare. Folket du ser i bakgrunden är inga statister. De är människor som råkat komma med i bild.
  Steve (Eli Rich) är en väl ansedd lärare i en kristen söndagsskola. I sitt hat mot det moraliska förfallet dödar han en prostituerad kvinna och dumpar henne ute i Mojave-öknen. Han känner oväntat bra inför det och dödar en till och dumpar på samma ställe.
  När tidningarna börjar skriva om en seriemördare känner han lust och spännande. Han testar att mörda en kvinna som inte är prostituerad. Kändes bra det med. Därefter en oskuldfull tonåring. Vem skulle misstänka en man från kyrkan?
  Det finns ganska mycket jag gillar med den här filmen. Dels att den är så ospektakulär. Man får (typ) inte se något av morden, det är inte några fantasifulla slasher-mord utan rätt mycket samma mord om och om igen. Man får en känsla av det skulle vara en sann historia, men nej, den är påhittad. Istället försöker man väl jobba med det psykologiska. Det funkar naturligtvis inte när Eli Rich mest sitter och mumlar och övriga skådisar känns rätt mycket som regissörens polare.

  Men här finns ändå en känsla av Ted Bundy som jag tycker går fram bra. Åh nej, han ska döda henne också! Den känslan.

Mörka Natt, Blodiga Nyårsnatt

Mörka Natt, Blodiga Nyårsnatt
Terror Train
1980
Bolag: Gebe

  Firar ut 2020 med en nyårsskräckis. Hittade några att välja mellan i hyllorna faktiskt. Valet föll på denna som väl är en sådan man ska ha sett men jag tror faktiskt inte jag har den. Ihop med Halloween och Prom Night var det den här filmen som cementerade Jamie Lee Curtis roll som scream queen i början av 80-talet.
  Ett gäng läkarstudenter firar sin examen med att abonnera ett helt tåg på nyårsafton. Där ska man ha maskerad med lite promiskuösa förtecken. Vi snackar 1980, det är Princess Diana-frillor, röka på och nakna bröst. Men precis innan tåget lämnar perrongen dödas en av ungdomarna och mördaren tar på sig hans maskeradkostym. Sedan dödas en efter en på tåget, medan mördaren ständigt gömmer sig bakom nya masker.
  På tåget finns också en magiker som underhållning. Han spelas passande nog av en ung David Copperfield.
  Jag har alltid (utan att ha sett den så klart) avfärdat den här filmen som ännu en dussinslasher i 80-talsvågen, men jag tycker faktiskt den är bättre än så. Framför allt så finns det gott om faktorer som gör den till över-medel. Den klaustrofobiska känslan av ett tåg som rusar fram i mörka nyårsnatten är speciell och effektiv. Det finns också en bra vem-kan-man-lita-på-känsla. Problemet med slashers kan ju ofta vara att man är lite ivriga att komma igång med mördandet och då hinner man aldrig lära sig vilken Diana-frilla som är vilken, så att säga.
  Här lyckas jag i alla fall hålla isär de återkommande personerna innan de faller offer för mördaren, även om filmen utspelar till 95% i totalt vhs-mörker.
  Alla slashers värda namnet avslutas så klart med en jakt mellan mördaren och the final girl. Just den biten är väl tänkt som filmens crescendo men jag brukar ofta gäspa mig genom det. Här tycker jag man lyckas bra. Delvis för att mysteriet fortfarande är olöst (man vet alltså inte vem som döljer sig bakom masken) men framför allt för att handlandet är rationellt.
  Även om det har sin charm med aningslösa tonåringar i skräckfilm så är härligt att se kraftfullt agerande från Jamie Lee Curtis i slutscenerna. Att hon verkligen gör allt i sin makt för att slippa undan mördaren ger en extra dimension av panik som gör att sista kvarten faktiskt är rätt spännande.
  Fram tills dess då? Jo, men njuter man av 1980 finns här mycket att gilla. Helst skulle jag vilja skicka den här filmen till mitt 15-åriga jag, okritiskt nyfrälst på skräckfilm.