Wolf

Wolf
Wolf
1994
Bolag: Egmont

  Det tillhör inte vanligheterna att filmer jag skriver om här är så unga som från 1994, men även de filmer som jag kallar nya börjar ju bli 30 år så sakteliga. Den här såg jag då, och minns som bra. Det är dock enda minnet så en omtitt kändes värd.
  Jack Nicholson spelar Will Randall en framgångsrik men butter bokförläggare som är på väg att bli omsprungen av sin unga, pigga kollega Stewart (James Spader). En sen kväll råkade han köra på en varg i skogen och blir biten när han försöker fösa bort den från vägbanan.
  Från den dagen börjar han få fler och fler vargegenskaper. Till en början positiva saker som bättre hörsel och bättre luktsinne. Det är på grund av sin nya hörsel han råkar höra att Stewart är på väg att få hans jobb och har en affär med hans fru.
  Där önskar jag filmen hade stannat kvar. Så långt är den intressant och spännande. När Will sedan utvecklar mest bestialiska egenskaper blir filmen som vilken varulvsfilm som helst.
  Men fram tills dess så har jag stor behållning av den här filmen faktiskt. Det är nåt visst med kvalitetsfilm ändå. Supercastad långt ner i minsta biroll. Bland annat flashar Prunella Scales från Pang i Bygget förbi som besvärlig, brittisk författare.

The Howling

The Howling
The Howling
1981
Bolag: HemVideo

  Det här har jag aldrig sett. Inte min grej, har jag väl känt. Men samtidigt en klassiker. Och ska jag välja mellan vampyrer och varulvar (båda tråkiga genrer i min bok) så blir det nog ändå varulvar eftersom de filmerna ändå kan innehålla en mysig whodunit-faktor.
  Karen (Lee Wallace) är en tv-reporter som spelar lockbete till en seriemördare och är nära att bli en av hans offer. Trots att han skjuts ihjäl så plågas Karen av minnen och råds av sin doktor att vila upp sig på hans kurort långt ute i vildmarken.
  Väl där så uppträder folk mystiskt, inte minst hennes egen man Bill (Christopher Stone) som är med på resan. På nätterna hör hon ylande som påstås vara prärievargar men som i själva verket är varulvar. Alla andra på hotellet är nämligen varulvar och Karen ingår i ett experiment för att se om varulvarna kan anpassa sig till människor.
  Det låter inte helt värdelöst när man radar upp handlingen sådär, men jag har tyvärr riktigt tråkigt när jag kollar på den här filmen. Den känns videomysigt ett par gånger när den får lite slasherkänsla men där mellan är det långa och tråkiga ritualscener, ingen spänning att tala om och inte heller någon vem-är-varulven-fråga att ta tag i, för svaret är ju typ alla.
  Men sure, nu vet man.