Dream Machine

Dream Machine
Dream Machine
1991
Bolag: Sandrews

  Egentligen har jag nog saknat 80-talet sedan i början av 90-talet. Jag minns hur jag kände att det mesta blev sämre och tråkigare på något vis. Filmerna, musiken, tv-programmen. Blev alltid så glad när det dök upp lite hederlig syntpop bland all italohouse och Madchester.
  Det var lite på de premisserna jag minns att jag älskade den här filmen när jag såg den. En 80-talsfilm i 90-talskostym.
  Corey Haim gör sin paradroll som likeable men snurrig tonårskille. Här heter han Barry och hjälper sin pappa som är pianostämmare. En dag händer det ofattbara. Den förmögne Margo Chamberlain (Susan Seaforth Hayes) har precis fått reda på att hennes man Jack är otrogen, och bestämmer sig för att i affekt skänka hans exklusiva Porsche till den unge pianostämmaren.
  Barry tar glatt emot gåvan men vet inte att Jack precis blivit mördad av sina psykopatiske svärson Lance och ligger i bakluckan på bilen. Lance blir förskräckt när han märker att bilen är borta och börjar jakten på att få tag i Barry.
  Samtidigt ställs man ju inför den klassiska Corey Haim-frågan: Ska han med den nya bilen få den snygga tjejen i skolan? Eller är han för pojkaktig ändå?
  Ja, blir det 80-taligare än en thrillerkomedi? Som 17-årig videohyrare hade den här filmen så klart allt. Pojkdrömmar, lite spänning, lite AOR. Idag har den väl bleknat en aning och mår bäst som tidsdokument. Corey Haims ungdomliga charm är i fritt fall, och även om han väl är i god form fortfarande här så känner man ändå en viss trötthet jämfört med bara något år tidigare.