En Snut På Hugget

En Snut På Hugget
K-9
1989
Bolag: Esselte Video

  Ja, den här har man ju skrattat gott åt i gillestugan när det begav sig. En ganska typisk film man hyrde på OK Vallås, som hade typ topplistan och lite till, men ingen äldre utbud eller billiga hyllor. Så min relation till den här filmen är, som ofta annars, baserad på en nostalgisk känsla kring omslaget.
  Det har inte saknats chanser att se om den direkt. Finns lite här och där i streamingvärlden och kan dyka upp på TV3 mitt i natten. Men jag känner ändå att om jag ska se om den på Esselte-hyrisen med trailers för En Fisk Som Heter Wanda och Black Rain.

  Oh well, here we go.
  James Belushi spelar Dooley, en skön 80-talssnut som är lite rapp i käften, svår att jobba med och don't give a fuck. Han vill inte ha någon kollega som sinkar honom i arbetet så istället får han polishunden Jerry Lee. Naturligtvis är de ett omaka par. Men i jakten på San Diegos knarkkung Lyman (Kevin Tighe) tvingas de samarbete.
  Jag hör ju själv hur trött det låter, och det är väl inget som trampar några nya stigar direkt, men det finns ändå nån lite comfort i "sköna" actionkomedier från 80-talet. Detta är ju dessutom något av genrens svanesång. Extra kul att typ ALLT finns med. Biljakter till synttrummor, shootouts i hamnkvarter, rika skurkar i trenchcoat, über-80-taliga studio apartments. Det räcker en bit i alla fall. Har inte tråkigt.

Watchers - Förföljaren

Watchers - Förföljaren
Watchers
1988
Bolag: Transfer

  Ja, den här filmen minns man ju från hyllorna under mina mest aktiva videohyrarår, men det var ju knepigt med Transfer alltså. Gick inte att kopiera och ingick aldrig i erbjudanden. Så för att man skulle hyra en Transfer-film så krävdes det att mer eller mindre alla boxarna var tickade på önskelistan.
  Hade jag bara gett Watchers en chans när det begav sig hade jag nog gillat den. Men jag gillade inte (och gillar fortfarande inte) monsterfilmer så det var nog en dealbreaker. 
  Nog spekulerat om det. Nu är den sedd i alla fall.
  Ett militärlaboratorium har avlat fram en best som är tänkt att användas i krig. Besten är länkad till hitta en hund som dresseras till att ta sig in på olika platser, för att monstersoldaten sedan ska komma efter och göra kaos.
  En natt inträffar en explosion i labbet och de båda rymmer. När Travis (Corey Haim) är på väg hem från sin flickvän hoppar den oskuldsfulla hunden upp i hans bil och han tar med den hem för att ge mat och husrum. Vad han inte vet är att den skoningslösa besten är programmerad att hitta hunden och förstöra allt i sin väg dit.
  Visst hade jag rätt i att det är en monsterfilm, men jag tycker nog ändå att den klarar sig undan ändå på något vis. För det första får man aldrig direkt se monstret, det skulle lika gärna kunna vara en grizzlybjörn eller nåt. Men framför allt så klarar den sig genom kompensation. Corey Haim är ju alltid mysig för det första. Sedan gillar jag känslan av ungdomsfilm. De amerikanska villaförorterna, småstadskaraktärerna och den där kvalitativa b-filmskänslan.
  Kommer med högsta sannolikhet aldrig att se den här filmen igen, men det är ändå med ett leende på läpparna som jag ser eftertexterna rulla.

Project X - Topphemligt

Project X - Topphemligt
Project X
1987
Bolag: Transfer

  Det är lustigt det där med vilka filmer som slår an en ton direkt och som gör att man varken tittar på klockan, somnar eller delar upp filmen i två delar. Det handlar ju egentligen inte om vilka filmer som är bäst (jag har somnat från massor av filmer som jag sedan sett i sin helhet och tyckt var mästerverk) utan mer om vilka filmer man direkt får kemi med.
  Detta var av någon anledningen en sådan film.
  Skulle tippa att det var nostalgin som spökade igen. Jag fick en trevlig känsla av något man kunde ramla över när man satt och slötittade på FilmNet i söndag i mars 1988.
  Teri (Helen Hunt) spelar en student som lär schimpansen Virgil teckenspråk. En dag får hon inte längre stöd för sin forskning och apan ska få ett nytt hem på en djurpark i Houston. Men istället köps den av amerikanska flygvapnet som använder schimpanser för att testa hur mycket radioaktivitet piloter kan tåla vid ett eventuellt kärnvapenkrig.
  På flygbasen jobbar Jimmy (Matthew Broderick) som först upptäcker Virgils talanger och sedan (när han blir befordrad) vilket öde han är på väg att gå till mötes. Han måste alltså välja mellan att rädda Virgil eller den egna karriären.
  Visst, det ligger ett oförargligt Disney-skimmer över vissa delar av filmen. Det kanske blir så automatiskt med apor i människoroller, jag vet inte. Det kanske också är det som ger den, ämnet till trots, behagliga känslan av slö söndagsfilm.
  Man kan förstå vart de ville komma. Broderick skulle göra en ny War Games (ensam mot övermakten). Kalla kriget spökar i kulisserna. Gremlins likaså. Men det är faktiskt ganska gripande. Kanske inte just den sista Gremlins-betonade halvtimmen, men de sorgsna ansiktena bland de anställda som vet vad projektet handlar om sätter an en ton som är lite bortom Disney-myset trots allt.