lördag 10 oktober 2026

Frenchman's Farm

Frenchman's Farm
Frenchman's Farm
1987
Bolag: Walthers

  Australiska thrillers kan vara oupptäckta pärlor ibland. Har vi en udda fågel från 1987 som kanske inte börjar så bra men tar sig hyfsat.
  Juridikstudenten Jackie är ute och kör i obygden när hon får fel på bilen, och när hon går för att be om hjälp så befinner hon sig plötsligt i 1944. Där bevittnar hon ett mord och flyr från mördaren. Väl tillbaka i bilen är året 1987 igen. Hon berättar om händelsen för sin pojkvän Barry, men han tror henne naturligtvis inte. Barry är även aspirerande popartist och spelas av en David Reyne, brorsa till mer kända skådisen/sångaren James Reyne (från Tilllbaka till Eden bland annat).
  Men efter att Jackie forskat på ämnet i gamla tidningar så kan hon visa på att det faktiskt begick ett mord just där den dagen. Polisen är måttligt intresserad av ett vittne på ett 30 år gammal mord, så Jackie och Barry beger sig själv till den lilla byn för att forska i fallet.
  Den här filmen marknadsförs ju som en skräckfilm (yxan på omslaget osv) men detta har ju väldigt lite med videovåld att göra. Snarare en lite småknäpp deckare, där biten då de pusslar fram vad som hände för 30 år sedan är riktigt mysig, men där de ockulta inslagen lockar mer till fniss än spänning. Jag får inte alls ihop den biten av historien, men det har något med att mordet utfördes på skottdagen att göra. Dagen som "inte finns". 
  Oh well, strunta i den biten. Som positiv till pusseldeckare blir jag ändå nöjd.

torsdag 17 september 2026

Stockholmsnatt

Stockholmsnatt
Stockholmsnatt
1987
Bolag: Televerket

  En film som jag vet att jag inte sett sedan vi såg den i skolan. Med undantag av några scener som brukar swisha förbi ibland, "ett stycke värsting" och så vidare. En sak jag minns dock är hur dess syfte gick helt förlorat. En film som sponsrades av Televerket för att stoppa gatuvåld och vandalism blev istället många sjätteklassares första tådopp in i videovåldets värld. Härmade Paolos sparkar på skolgården. Tror inte han hatade det.
  Hur om helst, detta är i alla fall historien om hur Paolo Roberto går från att vara kungen av Kungsan till att komma på bättre tankar. Detta görs under 45 minuter med tonvikt på det första.
  Filmen är väl vad den här manusmässigt, men framför allt så är ju detta gåshudsnostalgi när allt är filmat on location i Stockholm 1986. Gallerian, Sergelgatan, tunnelbanan, radhusområden och så vidare. Och så klart de musikaliska delarna när Quincy gör electric boogie och Karl Dyall dansar till det.
  Sedan får man faktiskt ge Staffan Hildebrand att våldsscenerna är rätt coola för att vara Sverige 1986.

torsdag 10 september 2026

Dödsdansen

Dödsdansen
Two to Tango
1989
Bolag: Video Trade

  James Conrad (Don Stroud) är en yrkesmördare som fått nog och ska göra ett sista jobb innan han drar sig tillbaka. Det sista jobbet är att döda en miljonär i Buenos Aires som är minst sagt välbevakad. James hyr ett rum i ett närliggande hus och väntar på den rätta stunden men den kommer inte, så istället försöker han börja infiltrera sig i hans liv.
  Det är då han träffar hans älskarinna, tangodansösen Cecilia, som han fattar tycke för och det är ömsesidigt.
  Ja, klassisk lönnmördar-thriller (finns det ett genreord för det?) med opålitliga främlingar, dubbelspel och så klart lite femme fatale. Jag kan ofta gilla såna filmer, det blir nån slags light-James Bond-känsla i sina bästa stunder, och när man inte vet vilka man kan lita på så måste man ju se klart.
  Ingen problem att få ner den här heller. Inte märkligvärdig, men framför allt mot slutet så tycker jag den får lite nerv ändå.

torsdag 3 september 2026

Varning Livsfara

Varning Livsfara
Warning Sign
1985
Bolag: Transfer

  Ett kemiskt laboratorium i den amerikanska obygden slår larm om en läcka av "biologisk jäst" som panikstänger för in- och utpasserande. Anledningen till denna drastiska åtgärd är att labbet i själva verket skapar biologiska skridsvapen, något som borgmästaren Connolly (Yaphet Kotto) aldrig berättat för invånarna eller de som jobbar där.
  Detta skapar en panik då man dels inte vet vad som kommer hända med de som är där, och dels inte vet hur man ska hantera mobben av oroliga anhöriga som kämpar för att ta sig in i byggnaden.
  Sheriffen Cal Morse (Sam Waterston) är även personligt drabbad då hans fru är en av få inne i byggnaden som inte verkar vara smittad. Än.
  Såna här smittfilmer kan vara läskiga ur ett lite klaustrofobiskt perspektiv. Lite av den känslan finns här. Det är väl den bästa biten av filmen kan man säga. När man ska försöka förstå vad som hänt och händer där inne.
  Tyvärr, i alla fall ur mitt perspektiv, utvecklas filmen till nån slags zombie-liknande action som tyvärr är lite gäspig. Men då kan man i alla fall glädja sig att se G.W. Bailey i en annan roll än den som Lt. Harris i Polisskolan-filmerna.

lördag 29 augusti 2026

Ärligt Talat

Ärligt Talat
Straight Talk
1992
Bolag: Hollywood Pictures

  Dolly Parton-filmer är lite i samma segment som Madonna-filmer. Att hur man än ger henne en karaktär att spela så är det ändå Dolly Parton man ser. I Dollys fall är det ju 100% positivt eftersom det är henne man VILL se.
  I den här lite bortglömda 90-talaren spelar hon i alla fall en kvinna som heter Shirlee. Hon lämnar sin försupne make i småstaden för att söka sig ett nytt liv i storstaden. Där får hon jobb som växeltelefonist på en radiostation och råkar bli förväxlad med en försenad radiopsykolog och hamnar rakt i sändning där hon gör succé direkt med sitt direkta och hjärtliga sätt att ge folk relationsråd.
  Populariteten ökar och Dr Shirlee blir en superstjärna som gästar talk shows. Frågan är hur länge det ska dröja innan någon får redan på att hon inte ens är psykolog? Journalisten Jack (James Woods) anar att nåt inte står rätt till och försöker bli hennes vän i privata livet.
  Ja, herregud, detta är ju förstklassigt romcom-mys i 90-talsskrud. Dolly är ju precis som man upplevde hon var i verkliga livet, charmig, social och kvicktänkt, så den här rollen måste vara mer eller mindre specialskriven för henne. Med den äran ska sägas. Det är härligt och lättsamt och 90 minuter flyger förbi.

torsdag 27 augusti 2026

Ömhetsbevis

Ömhetsbevis
Terms of Endearment
1983
Bolag: Esselte Video

  Den här filmen älskade jag som ung. Yngre än att förstå den egentligen, men den hade nåt som fångade mig när jag såg den på TV i 12-årsåldern eller liknande. Länge sen jag såg den nu. Kanske dags för lite nya perspektiv.
  Emma (Debra Winger) lever i en småstad med sin neurotiska mamma Aurora (Shirley MacLaine) och försöker navigera sig in i vuxenlivet genom att lämna stan och skaffa familj med sin pojkvän, bibliotekarien Flap (Jeff Daniels).
  Sedan får man följa paret i lite olika livsskeden ända in i att det inte slutar så bra.
  Mer än så finns väl inte att säga om handlingen egentligen. En sån där film som bara pågår, ungefär som en tv-serie, där man får sina favoritkaraktärer som man får lite separationsångest från när filmen är slut.
  En av delarna går ut på att Aurora dejtar en massa mer eller mindre osympatiska män (Jack Nicholson till exempel). Den delen blir en sån där "åh nej, inte det där nu igen" för mig, men RESTEN alltså. Så otroligt fin film det är. Debra Winger och Jeff Daniels har superfin kemi, men det är ju ändå Shirley MacLaines show detta.
  Helt makalöst vad hon gör med den här rollen. Hur hon växlar mellan rolig och allvarlig. Tajmingen. Sedan hjälper manuset till. Rolig och hjärtlig dialog och så skönt att konflikterna liksom är på en lagom nivå. Detta var ett varmt återseende.

fredag 21 augusti 2026

Spiraltrappan

Spiraltrappan
The Spiral Staircase
1975
Bolag: Warner Home Video

  Den här typen av film var det läskigaste jag visste en gång i tiden. Människor instängda i ett hus, det regnar, åskar, träden slår mot rutan och någon finns där ute. Eller är han redan inne?
  Helen (Jacqueline Bisset) har blivit stum av PTSD efter att hennes familj brunnit inne. I ett försök till miljöombyte får hon bo hos en släkting på en stor herrgård. Samtidigt härjar en mördare som dödar handikappade i trakterna.
  Inne i huset pågår ett släktdrama med en sjuklig mor och två bröder som är i luven på varandra. Ute dundrar åskan. Och så verkar det som att nån har tagit sig in i huset.
  Ja, den här typen av mysrysare har verkligen en charm. Bitvis är det väl nostalgi över det jag skrev om nyss, att en gång i tiden kunde jag verkligen ligga sömnlös av såna här tankar.
  Sedan hatar jag inte att filmen är från mitten av 70-talet heller. Det är nåt visst med de där mellersta åren. Bildkvaliten, stämningen. Men tyvärr är jag nog lite välvillig om jag skriver att jag blir speciellt meddragen i den här filmen. Vet inte vilken pusselbit som saknas, men det är nog bara att själva handlingen är lite mellanmjölkig. Ett fönster som står och slår i källaren med en "galning" utanför var läskigare när jag var 13. Tyvärr.

tisdag 18 augusti 2026

Tempelmysteriet

Tempelmysteriet
Young Sherlock Holmes / Pyramid of Fear
1985
Bolag: Esselte Video

  En lite bortglömd 80-talare jag faktiskt aldrig sett innan. Trots att jag väl var mitt i målgruppen när den kom. Äventyr, pusseldeckare. 40 år försenat åkte den in i spelaren nu i alla fall.
  Detta är ju alltså nån slags fantasifull origin story till Sherlock Holmes, vi träffar honom när han går på internatskola och märkliga saker inträffar. Ett antal välbeställda män går märkliga öden till mötes när de träffas av en pil av nån slags gift som gör att de hallucinerar och dör i vad som ser ut som självmord (någon hoppar ut genom ett fönster till exempel).
  När en vän till Sherlock Holmes dör börjar han forska i fallet med sin yngre klasskamrat Watson. De hittar en enorm underjordisk pyramid i London, som används av någon slags sekt som verkar ligga bakom dödsfallen.
  Det är nåt med det engelska, kanske framför allt London på 1800-talet, som gör att jag blir avtänd direkt. Vet inte om det är för att man sett det för mycket, eller bara att det helt enkelt inte passar mitt sinne. Men så småningom blir det i alla fall en rätt mysigt pusseldeckare som jag tycker är bäst när den är just det. En klassisk Sherlock Holmes helt enkelt.
  Tyvärr avbryts friden rätt ofta av specialeffekt-tunga hallucinationsscener som kanske piggade upp en mossig Sherlock Holmes-känsla 1985 men som idag mest är något man sitter och gäspar sig genom.
  Ett par lite hisnande scener är det i alla fall. Men i första hand ett mysigt pojkäventyr.

onsdag 12 augusti 2026

Prom Night

Prom Night
Prom Night
1980
Bolag: HemVideo

  Jag älskade slashers i tonåren. Såg alla jag kunde hitta. Ibland på femte generationens kopior med holländsk text. Klart att jag såg Prom Night. Flera gånger säkert. Minns den dock knappt. Och minns faktiskt inte vem som var mördaren. Så en omtitt med guldkant.
  Några barn leker i en övergiven byggnad, och ett av barnen ramlar ut genom ett fönster och dör i leken. Förskräckta lovar de varandra allt aldrig berätta för någon att de var orsaken till att flickan dog.
  Några år senare är barnen ungdomar redo för sin första skolbal. Men någon ringer upp dem en och en och viskar att deras tid är kommen. Vem är mördaren i den svarta masken?
  Det stora problemet jag har med den här filmen är att jag inte känner något för ungdomar. Inte för att filmer som Fredagen den 13:e eller The Burning har några djuplodande personporträtt direkt, men man får ändå sina favoriter, bryr sig mer om andra och så vidare. I Prom Night går i princip alla "övriga scener" (de som inte är slasher/mordscener) ut på att tjejerna snackar killar och förbereder sig för balen. Jag håller inte isär karaktärerna, och tappar därför intresset för vilka som är döda och lever. Man sitter mest och väntar på att masken ska åka av. Och då är det den jag gissade på efter fem minuter.
  Ett annat problem för mig är själva miljön. Man får ändå ge Prom Night att den sticker ut lite på det sättet. Där lägerrysarna hade ändlösa badscener så är det istället dans som gäller här. Ibland känner det som att man sitter och väntar en hel låt på att det ska hända nåt annat. Personligen tycker jag stämningen på ett ensligt läger i skogen är mer spännande en i stroben på ett dansgolv.
  Men visst, det är ju 1980, det är det. Det finns något så otroligt slasher-mysigt med de där joggingbyxorna som är uppdragna till armhålan och 70-talskrulliga killar. Säger inte att det kompenserar helt, men en liten bit i alla fall. En annan sak jag gillar är hur man kortklipper ungdomsscenerna med det som hände när de var barn. Inget nyskapande kanske, men det sätter en viss stämning.
  Sedan så klart kul att se Leslie Nielsen i en allvarlig roll. Som pappa till den döda flickan tillika rektor på skolan.
  Ingen topp-5-slasher direkt. Men den slinker ner.

fredag 7 augusti 2026

Play Dead

Play Dead
Play Dead
1983
Bolag: Crown

  En familj är i spillror efter att ett av syskonen har dött. Mamman Hester (Yvonne de Carlo) gör ett försök att ena den splittrade familjen, som fortsätter råka ut för olyckor. En son blir påkörd av en bil, en dotter blir elektrifierad i badkaret och så vidare. Vad de inte vet (men som vi tittare vet) är att mamman har allt utom goda avsikter.
  Hon utövar svart magi och får på det sättet familjens hund Greta att utföra olyckorna.
  80-talets videoomslag var ju bra på att skruva upp förväntningar med fantastiska recensioner från okända radiokanaler. Ett annat sätt kunde vara att hinta om videovåld, och detta är naturligtvis en film som inte kommer i närheten av vad omslaget hintar om.
  En lite fånig voodoo-thriller med några överspelade mordscener och däremellan lite småtrött polisdeckare. Men här finns ändå en "Bloody Birthday"-känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på men som piggar upp ett videohjärta ändå. 4.2 på IMDB. Spot on!

måndag 3 augusti 2026

Kaos På Akuten

Kaos På Akuten
Critical Condition
1987
Bolag: Esselte Video

  Den här filmen hyrde jag och Ronnie i min klass när den var alldeles ny. Minns den som kul, men kan ändå inte minnas en enda scen ur den. Det finns med andra ord virke för en omtitt.
  Kevin Lennihan (Richard Pryor) är på väg på att lura en juvelsmuggelliga när polisen stormar in, och Kevin tas för en i ligan och döms till fängelse. För att inte hamna i samma fängelse som sina antagonister låtsas han spela psyksjuk och hamnar i väntan på utredning på ett sjukhus.
  När sjukhuset får ett stort strömavbrott utbryter kaos, och i det kaoset misstas Kevin för läkare och spelar med för att kunna ta sig ut. Men istället dras han in i den ena farsartade situationen efter den andra på akuten.
  Ja, på ett sätt är detta väl en "bytavärld-film", men allra mest är det (tyvärr får jag säga) en Richard Pryor-film. Älskar hans filmer med Gene Wilder, men tycker att han på solokvist tar så otroligt mycket plats och blir sådär överspelad och gapig som Saturday Night Live-skådisarna brukar bli på film.
  Väldigt få roliga scener, tycker jag idag, men kan ändå fatta att vi som 13-åringar kunde tycka en del scener var lite kul i alla fall. Och sen får man ju ge Richard Pryor att han alltid lyckas få in lite hjärta i sina karaktärer ändå. Men överlag: mja.

lördag 1 augusti 2026

En Överlevande

En Överlevande
Sole Survivor
1984
Bolag: Prisma

  Detta är en film som stått i min hylla sedan 90-talet. Osedd. Jag skyller på omslaget. Men så fick jag ett tips om den, och gav den en chans i spelaren idag.
  Denise (Anita Skinner) är den enda mirakulösa överlevande efter en flygkrasch, någon som gett stor medial uppmärksamhet. Hon försöker gå tillbaka till sitt vanliga liv som reklamfilmsproducent men underliga saker händer i hennes närhet.
  Hon ser människor hon minns från flygplanet på stan, och en gammal skådespelerska som hon jobbar med ger henne kryptiska råd om att akta sig och låsa sin dörr.
  Är det så att Denise inbillar sig efter traumat med flygolyckan eller är någon verkligen ute efter henne?
  På pappret en bra story ändå. Man vill veta hur det ligger till. I praktiken en klassisk b-film från det tidiga 80-talet som inte riktigt vet om den ska vara rysare eller psykologisk thriller, men i sista stund ändå identifierar sig som zombierulle. Själva upplägget är lite som en slasher utan mord. En samling klassiska rysarscener radade efter varandra.
  Men det är ju något med det här tidiga, bruna 80-talet som ändå förlåter det mesta. B på rätt sätt. Man får dessutom ge händelseutvecklingen att den ändå bjuder på en del överraskningar, men kanske framför allt frågetecken. Förstår ännu inte när eftertexterna rullar riktigt hur det hängde ihop.
  Det gör dock ingenting. 90 minuters videosunk är aldrig spilld tid.

onsdag 29 juli 2026

Döden i Kalifornien

Döden i Kalifornien
A Death in California
1985
Bolag: Jaguar Films

  Hope Masters (Cheryl Ladd) är en rik arvtagerska som lever ett lyckligt familjeliv med reklamaren Richard. En dag nästlar sig en man i deras liv. Bradley Nevins (Sam Elliott) en trevlig fotograf som genast blir god vän med båda. Men plötsligt en dag tar han upp en revolver och skjuter ihjäl Richard och våldtar Hope.
  På något vis fattar Hope ändå tycke för den charmige och snygge Bradley, och när hon inte vill peka ut honom för mordet så får hon istället skulden själv. Saken blir inte bättre av att när hon väl nämner honom så finns det ingen Bradley Nevin i statens arkiv. Han har nämligen ständigt bytt namn och identiteter under många år för att kunna komma undan med bedrägerier och mord.
  Klassisk based-on-a-true-story detta, även om jag inte lyckas hitta nån info om att den skulle vara det. Det positivt med det är ju ändå att historien, som egentligen är ganska bisarr, ändå lyckas kännas trovärdig. Sam Elliott är så klart perfekt som gentemannamässig mördare, och även Cheryl Ladd är klart tv-filmsstabil i huvudrollen. Kul palett av birollsskådisar också. Barry Corbin, John Ashton, George Wyner. Såna ni alla har sett, och jag gillar att jag kan namnet på.
  På två kassetter kommer den här filmen serverad. 3 timmar och 20 minuter. Det är mycket men blir segt först när rättegångsscenerna tar vid i slutet av andra kassetten. Tills dess är det en rätt mysig katt-och-råtta-thriller i snällt tv-filmsformat.

fredag 24 juli 2026

Longshot

Longshot
Longshot
1981
Bolag: HemVideo

  Paul (Leif Garrett) är en ung kille som drömmer om att satsa på en fotbollskarriär i Europa. Soccer alltså, inte amerikansk fotboll. Till det saknas pengar, så han anmäler sig till en tävling i foosball (alltså bordsfotboll) för att förhoppningsvis vinna prispengar.
  Vid sin sida har han fjortonåriga Maxine (Linda Manz) som de hittar nere i arkaden, och tillsammans går det oväntat bra för Paul och Maxine.
  Samtidigt kärar Paul ner sig i Marie (Zoë Chauveau), en fransk rikemansdotter som går emot sin familjs vilja när hon väljer att vara med Paul.
  När de alla åker till det stora mästerskapet blir det problem då varken Maxine eller Marie berättar något för sina föräldrar, så nu gäller det att hinna tävla och vinna innan familjerna och polisen hinner dit.
  Klassiskt snäll ungdomsfilm. "Följ dina drömmar". Nästan ingen friktion i hela filmen. Lite tjafs på sin höjd. Men det gör inte så mycket. Man blir glad av ungdomar 1981, så är det. Man blir även glad av att för andra gången på kort tid få höra lite skeva new wave-band underhålla på uteställena. Den här gången är det bland annat Oingo Boingo, Danny Elfmans gamla band, som står på scen.
  Leif Garrett i huvudrollen är en lite lustig figur. Han var lite heartthrob i lite samma fåra som Christopher Atkins i början av 80-talet. Sångare och skådis, men inte superbra på något av det. Väldigt söt dock. Här sjunger han några AOR-ballader i soundtracket också.
  Den här filmen skulle förvåna mig om jag skulle se om, men för stunden var den lite småmysig ändå.

onsdag 22 juli 2026

Rolling Thunder

Rolling Thunder
Rolling Thunder
1977
Bolag: Walthers

  När Majoren Charlie Rane (William Devane) kommer hem efter att ha suttit många år inspärrad i ett vietnamesiskt tortyrfängelse är inget sig likt. Frun har gift om sig med en man som sonen kallar pappa. Men om det är något Charlie lärt sig i fängelset så är det uthållighet.
  Han bemöter den nya mannen med respekt, önskar sin fru allt gott och försöker lära känna sin son. Men eländet slutar inte där. En dag bryter sig ett gäng mexikanska rånare in i deras hus. Charlie överlever men frun och sonen blir brutalt dödade.
  Den fåordige Charlie verkar acceptera sitt öde, men plötsligt en dag tar han med sig sin nya vän Linda för att åka till Mexico och hitta banditerna.
  Jag hade förväntat mig en vigilante-rulle, jag hade förväntat mig exploitation, men fick istället en riktigt fin neo-noir thriller. Själva uppgörelsen (dvs våldet) kommer först i filmens slutscener, men innan dess pågår ett i alla fall bitvis intressant psykologiskt drama där Linda försöker komma Charlie inpå livet. Att hjälpa honom, försöka förstå honom. I filmen som helhet har hon många fler repliker än honom, men det är ändå hans tystnad som spelar huvudrollen på nåt vis. Hans sätt att bita ihop och visa andra kinden till, samtidigt som man väntar på att han ska explodera.
  Sedan är ju den här 70-talsmiljön också mysig. Road movie-känslan. Det finns helt klart neo-noir-dramer som bättre, mer intressanta och mer välspelade än Rolling Thunder, men blev ändå positivt överraskad.

fredag 10 juli 2026

Häng Inte Här, Henry Moon!

Häng Inte Här, Henry Moon
Goin' South
1978
Bolag: Esselte Video

  Westernkomedi skulle jag nog ändå säga inte är någon topp 100-genre för mig. So why am I doing this? Jo, detta är sån där film som jag minns så väl från videobutikerna när jag var liten. Omslaget alltså. Och ibland blir jag bara sugen på att beta av och se där filmerna man minns på det sättet.
  Så vad har vi här då?
  Jack Nicholson spelar då den här Henry Moon, en bankrånare som åkt fast och ska hängas. Men efter kriget så är det brist på män i Amerika, så man har infört en regel som gör det möjligt för ogifta kvinnor att "ropa hem" män som ska hängas och fria och därmed rädda livet på dem.
  Så blir det för Henry, en ung och proper kvinna (spelad av Mary Steenburgen) gifter sig med honom och tar med honom till sin ensliga gård för att använda honom som beskydd och arbetskraft.
  Sedan uppstår då lite tokiga scener när bovar och banditer försöker komma åt Henry på olika sätt.
  Ja, detta var ju 1,5 timme man inte får igen helt klart. Får skylla mig själv. Det som är lite kul här är att filmen egentligen är ganska stjärnspäckad men bakom banditmasker och mexikanska mustascher så missar jag helt att det är John Belushi, Danny DeVito och Christopher Lloyd som springer omkring och klantar sig.

onsdag 8 juli 2026

Winter Kills

Winter Kills
Winter Kills
1979
Bolag: HemVideo

  Neil Kegan (Jeff Bridges) är yngre bror till USA:s före detta president som blivit mördad för tio år sedan. En man har sedan länge fällts för mordet på lösa grunder, men så plötsligt dyker det upp en man som på sin dödsbädd vill tala om för Neil att det var han som begick mordet och han blev betalad att göra det. Han berättar även var han gömde vapnet innan han dör.
  När platsen visar sig stämma börjar Neil tro på historien, men ombeds inte ta kontakt med CIA för "de kan vara inblandade" utan startar istället en egen undersökning. Delvis med hjälp av sin pappa (John Huston), en osympatisk patriark och miljardär.
  Ganska fort står det klart att i princip ingen går att lita på. Kanske allra minst de man litar på mest.
  Kan tycka att det låter rätt bra, är väldigt förtjust i lite klaustrofobiska "hur ligger det egentligen till"-thrillers av den här sorten. Och filmen har nån slags bland mellan James Bond och John le Carré i stämningen, men jag saknar någon ingrediens eller två som gör mig mer intresserad. Och till slut så blir det så mycket namn att hålla reda på att man ändå inte fattar hur det hänger ihop.
  Men i sina bästa stunder är det lite som en light-"Tre Dagar För Condor".

söndag 5 juli 2026

Vettskrämd

Vettskrämd
Scared Stiff
1987
Bolag: Box Collection

  Läkaren David (Andrew Young) köper en gammal herrgård med sin flickvän, sångerskan Kate (Mary Page Keller). Ganska snabbt känner de en olustkänsla i huset, som bekräftas när de hittar en 150 år gammal dagbok på vinden från en kompositör vid namn George Masterson. Det visar sig dock att George även var en grym slavdrivare som dessutom misshandlade sin fru och son.
  De hittar även en amulett som en av slavarna en gång i tiden gav frun för att den skulle skydda henne, och när den nu går sönder så hemsökt huset av den galna George Masterson. Samtidigt som Kate blir mer och mer skrämd av vad som hänt, så börjar David mer och mer likna George.
  Ja, en hemsökt-hus-rysare modell 1a får man väl säga. Det finns så oerhört mycket skit i den här genren, men den här filmen får jag ändå hyfsad kemi med till en början. Den känns B på ett lite italienskt sätt, speciellt scenerna kring huset som kör lite gamla Giallo-trick som att zooma ögonen.
  I andra vågskålen ligger den där såpa-känslan som ofta finns i b-filmer från slutet av 80-talet. Direct-to-video-känslan. Men så länge filmen puttrar på med lite småmysiga "rysarscener" med mystiska händelser kring huset så går det an. Helt ok, kanske över förväntan till och med.
  Det är när det börjar dra igång på allvar som jag lika väl kunde ha stängt av känner jag. Monster och demoner som dreglar, flyger, skrattar och så vidare. Få saker i världen skrämmer mig så lite. På film i alla fall. Begränsad erfarenhet i vanliga livet.

torsdag 2 juli 2026

Fighting Justice

Fighting Justice
True Believer
1989
Bolag: Video Trade

  En Rekommenderas-klassiker från videobutikerna när det begav sig. Som nästan allt James Woods var med i, väl. Dock aldrig sett den tidigare.
  En asiatisk man sitter i fängelse för ett mord i Chinatown för tio år sedan. I ett bråk i fängelset dödar han en medfånge i självförsvar, och skumraskadvokaten Eddie Dodd (James Woods) tar sig an fallet ihop med assistenten Roger Baron (Robert Downey Jr). När man gräver i fallets historia så hittar man saker som inte riktigt stämmer med den gamla utredningen. Kanske är det så att fel man sitter fängslad?
  Baksidestexten och bilderna gör mig redo för att långt och pladdrigt rättegångsdrama, men detta är faktiskt en rätt fin pusseldeckare med gott om thrillerelement och bra who-dunit-twist på slutet.
  Positiv överraskning!

söndag 28 juni 2026

The Dark Half

Stark
The Dark Half
1993
Bolag: SF Gul

  När jag jobbade i videobutik i början av 90-talet kom det nya Stephen King-filmer hela tiden. Det var som att proppen hade gått ur och varenda liten shortstory blev en halvdan b-film eller tv-film där originalhistorien på tio sidor hade smetats ut till en långfilm.
  Efter att ha varit stor fan av Stephen King-filmer på 80-talet tappade jag lite sugen här. För långt mellan pärlorna. Mitt i denna flod kom den här filmen, som inte bara vara en välcastad biofilm utan även regisserats av George A Romero. Men på nåt vis försvann även den i myllret.
  Timothy Hutton spelar Thad Beaumont, en välansedd författare och litteraturprofessor som även lever ett dubbelt författarliv som den dekadente skräpförfattaren George Stark. En dag när en man hör av sig och hota avslöja hemligheten, så bestämmer sig Thad för att berätta det offentligt och att låta George Stark "dö".
  Men problemet är inte så enkelt. Thad lider nämligen av schizofreni sedan han var barn, och har använt George Stark som ett utlopp för sin andra personlighet. Istället börjar George mörda folk som står i hans väg.
  Det jag mest av allt vill åt i Stephen King-filmer är stämningen. Höstiga Maine-miljöer, friendly neighbours och en bra karaktärspalett. Allt detta finns här. Hela första halvan av filmen är stabilt King-mys som skulle vara hämtat från någon av klassikerna från 80-talet. Biten där Hutton dubbelspelar som mördaren Stark har jag lite svårare för. Nu är det ju det filmen handlar om, så karaktären får jag väl köpa, men scener har ofta nån komisk knorr a la Freddy Kreuger som jag tycker förstör en annars stark thrillerkänsla.
  Och ju längre filmen går, desto mer blir det av den varan. Till slut zonar jag ut och funderar på att spola fram och se hur den slutar men jag ser klart ändå. En trea, av en potentiell stark fyra.